kompez

Jag är så galet förkyld att jag sovit bort ungefär halva dagen. Det är inte helt lätt att engagera sig själv i exarbetet när sängen är så himla lockande. Har ni provat att sitta i sängen och jobba nån gång, bara för att liksom man inte riktigt orkar resa på sig? Det kan funka för mig ibland, men absolut inte idag. Det var sådär att man flera timmar senare vaknar upp, apvarm, med en dator i knät och undrar var man är. Jag är inte sådär jättebra på stressmomentet alltid heller, nu är det bara några få veckor kvar av min utbildning. Allt det där andra som inte är så viktigt, det är jag himla bra på att göra klart och få i ordning. Plötsligt har man fixat 100 grejor som legat på "att göra listan" i typ ett år.. men man har inte gjort det man skulle eller borde. Jag tror jag undermedvetet varit ganska rädd för att ta examen under en lång tid. Det har alltid kommit saker i vägen, som jag (med rättighet och mindre rättighet) liksom kunnat skylla på. Jag har också haft många jobb, som jag gjort bra och fått mycket beröm för, men inte gjort sådär mycket inom det som jag verkligen brinner för. Jag har förövrigt läst en heltidskurs på GU samtidigt nu på hösten, som jag idag fick veta att jag fått högsta betyg på. Ännu en grej som jag kanske lagt för mycket krut på trots att "jag inte skulle" för jag skulle lägga det på examensarbetet! Kan man vara så rädd för att misslyckas? Hur kan det kännas som att det enda man kan riktigt mycket om och är högutbildad till, är det som är mest skrämmande?