kompez

Jag skrev ett inlägg igår i raseri, men postade det aldrig, och tur var nog det. När man samlat sina tankar så är jag ändå så jäkligt nöjd med det jag har och de vänner som spelar roll. Jag lägger ofta inte ner mycket tid på att vara arg och ovän med folk, det stämmer inte in med min personlighet (de flesta som känner mig väl vet att jag skrattar alldeles för mycket, är klantig, glömsk och förvirrad på ett lite komiskt sätt, o väldigt sällan sur).. men..
det här med att bestämma något och sedan bara skita i det.. är det något som jag förstått fel? för jag tycker, att har man planerat något, så fullföljer man det (självklart gäller annat vid sjukdom, plötsligt superdåligt väder eller liknande makter man inte kan rå över).. men man kan inte bara säga att man inte känner för det eller plötsligt bestämma annat och sedan bara tro att den andra parten (oftast jag/vi) tycker det inte gör något (inte för att vi känner oss som offer, för vi klarar oss jävligt bra ändå, men det är så förbannat dålig stil). Samma dizzande har hänt mig 3 ggr bara denna vecka av helt olika personer (där dessutom de har föreslagit grejen från början), så antagligen tycker de flesta det är ok att göra så? eller förstår de att de gör fel, men bara skiter i det av ren egoism utan att ens säga förlåt? jag skulle iaf aldrig bara skita i en förbestämd sak, och om jag skulle missa det ändå (råka glömma, vara sjuk eller annat) så skulle jag ha galet dåligt samvete o be om förlåtelse på alla sätt o vis.

Jag lägger som sagt ingen energi på att vara arg om vännen i fråga är ledsen för vad den gjort, men det borde väl inte betyda att man kan behandlas hursomhelst. Jag kanske är för snäll som förlåter direkt för det allra mesta, så folk gillar trampa på mig? men jag vill heller inte vara på nåt annat vis. Jag är mån om mina vänner och vill att de ska veta att jag finns för dem i vått och torrt.
 Jag tänker dock inte vara någon backup, som man umgås med bara när det inte finns nåt annat att göra. Kan man inte både ge och ta, så har vi vänner så det räcker ändå.  

nu har jag ventilerat lite så nu är det bara att go on (har ju varken Carro eller Ida här, så då får man skriva istället :)... ). För er säkert bara en massa babbel, men jag bjuder på det.
 
O förresten fattar jag verkligen att vi inte är perfekta heller, vi gör säkert skitmånga saker fel som våra vänner retar sig på.. men såfall vill o hoppas jag faktiskt att de berättar det för en så man blir bättre. Det finns väl inget värre än att gå o reta sig på varann i tystnad!!