kompez

Igårkväll började jag klaga på att jag hade ont i min arm igen. Jag får det ibland för mina nerver ligger i kläm och det gör verkligen helt sjukt ont. Jag har varit hos läkare och kirurg med detta för många år sedan och man skulle operera så att jag skulle få mer plats i de trånga utrymmen vid handleder och armbågar, men till slut sades det att det var bättre att låta bli. De nerver som var i kläm var inte de som de normalt brukade operera och detta som just jag lider av är stor risk att det blir värre om man opererar istället.. typiskt, jag vet.. iaf så hade jag ont hela natten och vaknade av smärtan. Imorse tyckte jag dock det var bättre när jag sa hejdå till Peo då han skulle till jobbet. Lade mig igen och sov en stund till, drog min älskade Algot intill mig så han sov på min arm o det var så mysigt.. vaknade vid 8.20 igen.. Jag lyckades rulla ut armen så jag fick bort Algot som var vaken och ville upp o busa..Jag vände mig från sida till rygg och blev liggandes där. Jag hade legat så långt ute på kanten att nu när jag vände mig så var axeln och höften utanför sängen.. men jag kunde inte röra mig. Såg nog ganska komiskt ut.  Det hade knäckt till i nacken och min tanke var förståss direkt, JAHA då var det dags igen! .. nackspärr. har bara haft en riktigt illa förut, när jag var 12, men många små efter det så man vet hur det känns. Denna gång blev det en ganska illa och jag kunde alltså inte röra mig. Fick tag på mobilen på nattduksbordet och ringde peo som precis kommit till jobbet. Han fick vända i dörren och åka hem. Under den tid det tog för honom att ta sig hem så fick jag rota i min låda vid sängen för att försöka hitta något som Algot kunde leka med. Dessutom kämpade jag för att hålla mig uppe eftersom halva jag låg utanför sängen.. kunde dock inte lyfta huvudet eller röra mig i sidled så var inte mycket att göra åt. Jag hittade iaf tillslut lite småsaker och så låg jag och höll honom om foten eftersom jag inte skulle kunna ta honom om han kröp iväg. Vad maktlös man var plötsligt..visste inte alls vad man skulle göra för att lyckas ta hand om Algot. Inte Precis så man ville ringa hem Peo från jobbet för en nackspärr..men vad gör man?.. Vid lite över 9 kom då peo och jag fick hjälp att ta en ipren och smörja nacken med smärtlindrande. Därefter hjälpte han mig till soffan där jag har suttit sedan hela dagen.  Peo var hos läkaren i eftermiddag så då la vi upp som en liten borg på vardagsrumsgolvet med kuddar och filtar där Algot kunde vara utan att smita. Han var så duktigt, precis som han fattade att jag inte kunde hjälpa honom, för han var tyst o snäll tills när Peo kom hem och Algot såg det, så började han skrika direkt, som att han ville säga: kom o lek med mig! =). jaja, jag är så rastlös nu så det är inte klokt. Jag har så pass mycket smärtstillande att jag kan sitta här en stund och skriva. Trist att bara sitta stilla. Man vill bara kunna upp o springa, men det går inte.. sitter som en stel pinne o kämpar med att röra min högra arm utan att det ska göra för ont. får väl bli en film till. Hoppas detta inte håller i sig länge. I hate my body! yeah, I really do!