kompez

Idag vaknade jag lite mer utvilad. Har inte alls ont i magen idag och den verkar vara i normaltillstånd. Får nog ta det lugnt med maten nån dag till så man inte får återfall, men annars är jag pigg och tänkte städa lite.. Algot somnade kl 19.00 igårkväll, så jag o Peo fick massa tid för varann. Jag hade blivit bättre redan igårkväll och kunde äta en pytteportion som jag fick behålla. Så vi tittade på film och spelade lite GH.. Det blev en riktigt trevlig kväll för mig o Peo. Skönt att slippa vara mamma o pappa en stund ju.

Tiden för sig själv existerar väldigt sällan nu mer. Visst, visst.. det vet man ju när man ger sig in i att bli förälder, och man accepterar ju det när man väljer att skaffa barn. men man måste ju få tycka det är jobbigt ibland, att man har så lite tid för sig själv och för mig o Peo som par, inte föräldrar. Ingen är ju perfekt, varken barn eller förälder. Det går alltså inte alltid som på räls  i vår lilla familj.  Vissa nätter när man går upp som en zombie och måste göra mat för vällingen tagit slut i kylen, Algot skriker som en galning och man själv har extra ont i huvudet... sådana nätter vill man bara sjunka under jorden. Man orkar bara inte.. medans andra så funkar allt bara, rutinerna håller och Algot sover gott, vaknar med ett leende och själv är man på strålande humör. Det finns dagar då Algot klagar hela tiden för inget passar och dagar då han skrattar åt allt och nöjer sig med att leka själv i gymmet så man hinner med massa själv. Algot är en lilleman med friskt humör. Det svänger väldigt. Jag anar vem han fått det av. Kul är det ändå att man verkligen ser en personlighet även på en så liten. Han är väldigt tydlig med vad han vill. Dessutom är han väldigt väldigt pratglad, på sin vakna tid är han inte tyst många minuter alltså och han älskar att sjunga.

Jag och Peo njuter av att vara föräldrar till en så härlig grabb, även när han är arg, så kan vi skratta åt hans humör och att han är så bestämd. Vi kan bråka om vem som ska gå upp för att ge honom mat kl 5 på lördagsmorgonen och vi kan ryka ihop för småsaker när vi är trötta.. men på det hela taget så är det väl helt normalt? jag skulle iaf bli helt galen om jag inte fick "bråka" ibland när jag är på dåligt humör, få skälla lite för att sedan försonas i en jättemysig kram eller att bara få vara sur en stund och kunna se tillbaka på det sen och skratta åt att jag är så töntig som ens brytt mig.
Därför, måste jag ändå säga..jag är så himla glad för Peo och för Algot även dagar då allt e skit. Vi har det faktiskt  riktigt bra och jag är alldeles förträffligt nöjd med det jag har. Jag skulle inte vilja byta med någon i världen, för min lilla, inte alltid helt perfekta familj, är det allra bästa jag har! =)