kompez

Ja.. så var det då varvet. Mamma, pappa, Lina och Tova kom i fredags. Jag satt på skolan till typ halv 10 på kvällen. Maria och Lars var oxå där. A-sektionens pub hade öppet och köpte man öl så fick man tacos så det gjorde vi :)... var en trevlig kväll trots stress. I vilket fall som helst så kom familjen vid halv 11. Vi kollade lite på tv och sen var kvällen slut. Lördagen började tidigt, men gjorde inte så mycket. Började förbereda oss, packa, byta om och så där. Fredrik kom och vi gick alla till bussen, eftersom köra inte är ett alternativ denna dag då Göteborg invaderas av 50 000 löpare och massa massa publik därtill. Bussen var ju dessutom gratis för alla löpare. Dock så galet full så pappa inte kom på med Algot o vagn. Vi andra tryckte oss in. Han fick gå. Mötte oss på sahlgrenska och tog en annan buss o gick sedan till start.
  Hämtade de andras startlappar (jag o Peo hade hämtat våra i torsdags, då vi även passat på att gå på mässan de har, och köpte springbyxor, långärmad löpartröja som jag har på bilden här över och Peo köpte den t-shirt han har)..vi gick nu lite på mässan igen. Sedan käk o toa innan det var dags...

 

ojojoj vad nervös jag var. Det pirrade verkligen i hela kroppen. Det var såååå mycket folk överallt. Vi tog oss in i folkhavet när vår startgrupp kom och sen var det då dags 15.40, det vi väntat på, tränat inför och kämpat, kämpat, kämpat... målet för min löpträning, även om det mest varit för att hålla motivationen uppe att gå ner i vikt. Kändes så konstigt att det verkligen var dags.. muskelinflammation, huvudvärk, förkylning.. inget skulle dock stoppa mig från att ta mig runt. Jag ger inte upp, jag fullföljer det jag tar mig för... så ut i spåret. Lina springer snabbt ifrån. Mamma o jag håller ihop. Peo inväntar Fredrik från gruppen bak oss. Vi springer jämn takt och jag kollar mest på folk runt omkring. Häftigt!! när vi sprungit ca 5 km så börjar de första sacka och vi som trodde vi var långsamma fick nu en kick av att springa om massor som till och med börjat gå. Runt milen så kände jag mig hur pigg som helst. Lite jobbigt med allt blött kladd vid vätskestationerna o där var trångt.. Började ta emot i den långa uppförsbacken över Götaälvbron och på avenyn var jag supertrött .. 15 km gjorda.. jag ville bara lägga av. Kämpa, kämpa.. nu ska jag inte ge upp!!.. får jätteont i låret och magen o håller på att snubbla hur många ggr som helst på alla tvättsvampar runt götaplatsen som folk använt att svalka sig. Tuggar dextrosolen pappa gett mig innan loppet. Dricker så ofta det går. Jag håller mig bak mamma.. kämpa! 1 km kvar o det var längsta kilometern någonsin.. ojojoj vad ont i överallt. Varje liten muskel i kroppen vill lägga av.. nu är det ren o skär vilja som styr .. jag tar i med mina sista krafter och ökar farten in i mål med mamma bredvid mig. Vi springer in tillsammans på 2.14... helt ÖVERLYCKLIG att jag klarat det!! dessutom under mitt mål (2.30)...Vilken upplevelse att springa med så massa människor o bara det att vara med de som sprang för en gång skull. Minns när jag stod o kollade förra året och tänkte att nåt sånt skulle jag minsann aldrig klara..vad långt man kommit!

Peo långt fram till höger i bilden ...precis innan målgång :)

vi får medaljer och beger oss till pappa, Tova, Algot (som väntat i slottskogen hela tiden) och Lina (hon sprang in på 1.58)... Vi står o väntar och jag lyckas titta bort precis när Peo kommer förbi, men fotar iaf ryggen hihi.. Han spang in på 2.40) o säger att det är det absolut värsta han gjort i hela sitt liv.. Själv tänkte jag bara att detta måååste jag bara göra om!!