kompez

...ringde jag för första gången i mitt liv idag. Dagen började som vanligt. Jag lämnade Algot på dagis där de sa att de inte hade så mycket personal, liksom igår, eftersom det är så många sjuka o en är på semester. De sa att om jag kunde hämta Algot vid 4 istället så skulle det vara toppen. Så visst tänkte jag. Gick hem och Maria kom för vi skulle jobba. Vid 11.40 ringer telefonen och en i personalen säger att de gett Algot ägg. Jag tänker bara "vafan säger hon?" men e totalt i chock mest. Frågar hur i all världen det gick till och hur han mår. Hon säger att det är hennes fel, en som inte jobbat där innan (som jag fattade det) hade gett Algot ett helt kokt ägg att tugga på och han hade hunnit få i sig halva innan ordinarie tjejen sett det och kommit på att han ju inte tål det, vilket hon då förståss glömt informera om. Det har vi ju noga skrivit på lappar och de har till och med en lapp på kylen där att han absolut inte får äta. Hon säger att han är lite röd, men att han gråtit så det kanske är därför. Iaf så springer jag självklart och hämtar honom på typ 2-3 minuter och får se en helt uppsvullen unge med rödsprängda ögon som inte vill stå o inte ens sitta så jag kan klä på honom. Jag slänger honom i vagnen och springer hem. Ringer Peo o berättar vad som hänt. Algot somnar och jag får ta upp honom ur vagnen, slå honom lätt på kinden samt ruska honom o kalla hans namn för att få kontakt.

Sedan springer jag upp till vår lägenhet där Maria är kvar. Hon tar Algot som bara hänger vid detta laget. Jag ringer ambulans och sedan väntar vi ett par minuter... När de kommer så konstaterar de ändå att hans syrenivå är bra och han andas ju iaf. Han svullnad börjar gå ner en aning i munnen. Jag får med hans dagisväska med nårra blöjor och ombyte (tur det) och så åker vi till Östra barnsjukhuset...igen.. de känner väl snart oss där. Kommer in i ambulansintaget och Algot bara spyr och spyr o spyr. Massa äggdelar kommer nu som tur är upp och sedan kan vi fortsätta in på akuten o byta kläder. Han är väldigt röd i ansiktet och börjar klia sig på halsen mm. de ger honom kortison och tavegyl. Algot har sovit nästan hela tiden och fortsätter med detta. Peo kommer. Så lugnar sig allt en stund men vi får stanna lite på observation. Plötsligt börjar Algot bara spy floder igen. Det sista av ägget kom nog samt vidrigt mycket slem o medecinen, vi får kalla på hjälp och hans rodnad börjar röra sig ner över ryggen och magen så han får adrenalinspruta och sedan återigen tavegyl och kortison. Härefter piggnar han till och vid 3 kunde vi äntligen ge honom lite mat. Han hade ju inte ens hunnit få i sig nån lunch idag. Stackars liten. Hans ansikte fick snabbt tillbaka normal färg och svullnaden försvann så han kunde öppna sina ögon helt igen. Peo åkte till jobbet igen och vid 15.30 kom läkaren och kollade Algot en sista gång och sa att han beställt tid på barnmedecin för att Algot ska få mediciner att ha hemma och lära oss att ta dem på honom.
Ganska "komiskt" att jag var med Algot på barnmedicin i måndags för att ta blodprov och fastställa om han fortfarande var allergisk mot ägg. (skulle få svar om 2 veckor) Läkaren skrattade när jag berättade det... tror nog dagen talar för sig själv när det gäller den allergin tyckte han. Han sa oxå skämtsamt, att proppa i honom ett halvt ägg var ett ganska okonventionellt sätt att prova det på, men det funkade ju det osså  :).. I vilket fall som helst var det inte stressigt alls idag på akuten och supertrevliga läkare så allt gick bra. 4 timmar sägs en allergisk reaktion gå över på, och det hade det nu gått, så det var lugnt. Tur att de inte skickade hem oss tidigare i och med han ju fick ett litet "återfall" o behövde mer medicin (vilket de sa var en grej man oroar sig för i sådana här sammanhang o därför man får stanna så länge på observation).. Vi mötte iaf Maria på stan på väg hem för att få nyckeln. Jag gav ju den till henne för hon stannade o jobbade lite till samt åt eftersom vi ju precis gjort lunch.. Vi e nu hemma och Algot sover på soffan. Medicinen har slått ut honom totalt. 

Det jobbiga med det hela var att igår så var det så rörigt på dagis och de sa att jag inte anmält att Algot kommit mm, trots att jag fått ögonkontakt, hälsat och en i personalen även sagt "hej Algot" till honom ..och de hade ingen aning om det. Allt var så kaotiskt så jag fick en sån obehagskänsla liksom, vilket jag oxå berättade för mamma på kvällen för jag var så orolig. Har de inte koll på vår unge?... Hela veckan har det varit sådär och jag har bara känt på mig att det skulle gå åt pipan liksom o Peo likaså, när han hämtade honom i måndags. När det då gör det, så blir det ännu mer obehagligt. Peo ringde iaf rektorn och var fullkomligt vansinnig. Nu ska vi se hur/om vi går vidare med detta. Man måste ju känna att man kan lita på att de tar hand om ens barn. Jag vill inte skylla på en speciell i personalen. Även om det var hennes ansvar att informera så var hon ensam ordinarie för massa barn, stressad och rent olycklig över vad hon ställt till med.. det är ju mest kommunens fel att de inte kan se till att det finns tillräckligt med folk där. Vi betalar faktiskt för vår gotte ska få vara trygg! Arg, trött och ledsen är jag. Så här får det inte vara. Imorrn kommer Algots mormor för att passa honom så jag kan få lite jobb gjort. Det här håller ju inte!