kompez

är ju så gulligt att Algot fattat det där med tummen och pekfingret...finmotoriken...det går ju att ta upp små saker oxå, när man fått kontroll över det hela. Ser så härligt ut när han petar på golvet och plötsligt får upp en liten smula av nåt slag. Han är så förvånad själv över hur det gick till där han håller det mellan pekfingret och tummen och inpekterar det från alla håll. När han väl gjort det så måste han titta på nån person som om han vill säga : titta vad jag har här.. därefter smilar han med hela ansiktet och börjar rabbla hela meningar på sitt härliga dada-språk.. kan man annat än le? i skåne lyckades han dra upp en blomma ur gräsmattan på det sättet och han blev helt överlycklig =) haha.. man funderar lite på hur mycket man kräver av sig själv som vuxen och vad man behöver prestera för att vara nöjd med sig själv. Tänk att kunna glädjas åt en sådan liten sak som att kunna nypa... även små framsteg borde väl räknas när man är stor oxå? borde vi inte oxå kunna le åt minsta lilla grej.. kanske av att vi faktiskt lyckas göra en trevlig middag en kväll eller att man som småbarnsföräldrer klarat av en hel dag av blöjbyte, mat, spyor mm.. det är ju ändå de små sakerna i vardagen, som faktiskt betyder något för helheten!  om man inte är nöjd med sig själv i de små åtaganden man gör, hur ska man då kunna vara det med de stora?