kompez

Idag är det den 28e maj. För exakt  7 år sedan befann jag mig i Badgastein i Österrike, där spenderade jag tio dagar med klassen. Det var vi i 9A på Göingeskolan som åkte tillsammans med 5 andra klasser i Sverige innan vi slutade högstadiet. Vilken underbar resa det kom att bli. Detta var den första dagen efter vi åkt buss ner. Jag och Åsa (min bästa kompis för tiden) drack oss för första gången redlöst fulla.. inget som jag är den gnutta stolt över men så var det. Det var disco på stora hotellet och vi var ute o röjde. I Österrike får man ju köpa sprit när man är 16 vilket vi uttnyttjade i fulla drag. Men men.. detta är inte det viktiga.. det viktiga ligger i att jag var så oerhört kär i en klasskompis som jag desperat försökt fånga i 3 långa år, men som varit för blyg för att visa att han kände detsamma för mig.. vid denna tidpunkt visste jag dock att han gillade mig oxå eftersom vi varit på bio tillsammans o träffats hemma hos honom helgen innan o tittat på film mm.. denna kvällen, den 28e kom så att bli Kvällen med stort K. Den som jag väntat på.. en chans att ta steget till att bli mer än goda vänner...  En full jag som vågade lite mer, gick helt enkelt in på han och hans kompis hotellrum eftersom Åsa låg o spydde ner vårt..  la mig i sängen bredvid honom, denna söta, taniga, mysiga, underbara kille som jag ville ha. Vi låg där, höll om varann, kysstes och så hade jag då fått honom tillslut.... Min Peo!!!  =)..sen var det omöjligt att skilja oss åt.. 

Nu är det alltså 7 år sedan. Samma datum för 3 år sedan satt vi på Åhus strand, åt jordgubbar och myste på en filt. Då frågade Peo om jag ville dela livet med honom och jag svarade JA. Förlovade oss med de finaste ringar. Idag är det återigen detta speciella datum.. här sitter jag och skriver och tänker tillbaka.. i min mage ligger vår enormt efterlängtade bebis och sprattlar.. vi har stått vid varandras sida länge nu. Funnits för varann i vått och torrt. Vi har haft medgångar och motgångar, vi har skrattat och gråtit. Tillsammans har vi mist fina vänner, släktingar och vårt första barn i magen,  men vi har också vunnit nya vänner tillsammans, klarat av många hinder och funnit lycka. Vi har rest, flyttat och blivit starka, vuxna tillsammans. vi har glädjts åt varandras framgångar, jobb och skola, stöttat. Efter dessa långa och många år har vi fortfarande varann. Det starkaste av alla band finns mellan oss och kärleken lever kvar som aldrig förr. När jag först mötte Peo, en 13årig liten kille med humor och vänlighet, när jag föll för honom... visst tänkte jag att det var nåt speciellt, men inte kunde man tänka sig att ens allra första kärlek skulle vara sin livs kärlek!  Jag älskar min Peo så mycket och jag hoppas vi kommer ha varandra föralltid!