kompez

Här sitter jag, tillbaka i verkligheten igen. Peo har åkt till jobbet och jag ska strax plocka upp min kott så vi kan gå till dagis. Han ska vara där måndag o tisdag till 12 nu oxå. Igår gick bra att lämna honom trots det långa uppehållet. Ossian mötte honom i dörren och sa "vad kul o se dig Algot".. När jag skulle hämta hem honom så sprang han runt o kramade alla där och var på strålande humör :)..

Jag gick en lång runda på morgonen. Har kännt mig ganska nere ett tag nu. Märkte igår att alla tecken på depression är här igen. Man försöker kämpa tillbaka, men det är som om det är totalt omöjligt. Tillslut är man ändå där, sitter och gråter timmar i streck, allt e pest och känner sig allmänt skittrött. Semestern har kantrats av trötthet, men i början tror man ju alltid det beror på något annat för man inte orkar. Oh well, bara bita i det sura äpplet. Jag vet att det enda som hjälper är träning och att vara sysselsatt och jag är glad att de här perioderna faktiskt inte kommer fullt lika ofta längre. Det är ju ändå en stor förbättring. Jag ska promenera till stan och shoppa en eller två timmar. Var där nere o vände igår. Orkade inte när jag väl gått dit, men är glad att jag lyckades komma ut överhuvudtaget för sedan sov jag bort hela eftermiddagen..ibland önskar man livet kunde vara lite lättare.. bara liite