kompez

Annandagen åkte vi till Göteborg igen. Onsdagkväll och vi slängde oss i soffan direkt när vi kom hem. En sjuk Algot som nu hade börjat spy upp all mat och fått feber, somnade direkt.. det gjorde inte vi.. vi ringde barnakuten, som stängt av sin telefon för de hade för många som ringde!!!! :(.. ringde vanliga akuten som sa att det var en vanlig förkylning han hade när vi beskrev symptomen och att de skulle ge honom en alvedon och skicka hem oss igen om vi kom in, så vi skulle vänta till dagen efter då vi hade BVC tid.

Så jaja, skräckslagna (och korkade?) satt vi hemma hela natten och turades om att sova. ingen alvedon till liten hade vi heller..gick till bvc 10.30.. hon vägde o tittade på honom. sa att en läkare behövde kolla på honom, "åk till akuten NU!!!" fast hon ringde o kollade med barnkliniken i samma hus först så vi kunde slippa sitta o vänta på akuten flera timmar.. och vi hade tur för att de hade fått återbud kl 11.. så vi sprang dit och fick komma in direkt.. läkaren lyssnade på honom och tyckte det var oerhört konstigt att Algot fortfarande var på bra humör och pratade på när han knappt kunde andas och inte fått i sig mat på många timmar. De gav honom syrgas, adrenalin och lite annat mest någon annan ringde ambulans.de tog oss på nolltid till Drottning Silvias barnsjukhus ute på östra. Vi kom in och de var så många runt liten att man nästan fick panik. Så tog det nårra minuter innan någon tittade på något test och sa "RS possitiv".. mitt hjärta slog nårra extra slag och tittade något panikslagen på peo som inte heller tog nyheten med ro. jag hade bara hört att RS gjorde det svårt för små barn att andas och att de var farligt o man skulle söka hjälp direkt.. Jaja, en läkare gick fram till oss tillslut och föräkrade oss om att det här skulle gå bra och att han skulle läggas in.. blir kvar ett tag sa hon.. kom upp på avdelningen och han fick sond för att få hjälp att äta. Jag tyckte det var hemskt. de hade dessutom så mycket att göra att jag fick hjälpa sköterskan hålla kottens huvud mest hon satte i sonden. jag tittade bort. stackars min älskling..därefter skulle han dessutom ha två slangar till i näsan för syrgasen.. detta var han inte alls med på!! o det förstår jag.. nu var han totalt förbannad på oss! det tog ett bra tag att lugna honom..
 
hade komiskt nog blivit inskriven på den avdelning jag för två år sedan ritat om.. som ett projekt i "arbetets rum" som en del av vår klass fått i uppgift att göra...blev tilldelade olika sjukhus och vårdcentraler och man fick vara där ganska mycket för att förstå deras arbete o kunna göra bästa lösning.. kände iaf igen många av sköterskorna och diskuterade även projektet med en av dem. De hade börjat så smått att bygga om nu, men inte alls kommit långt. Kom då ihåg hur jag tittat in på RS-patienterna och tyckt synd om föräldrarna o de små bebisarna som har det så jobbigt.. inte tänkte man att man själv skulle befinna sig där nästan exakt 2 år senare...

iaf så blev han sämre o sämre fram till fredagkvällen och då började det vända lite smått. han slapp syrgasen och när vi tog ut slangen så smilade han med hela ansiktet för att visa sin lättnad över detta =).. vi delade rum med tre andra barn och deras föräldrar så det var mycket ljud kan man lungt säga. alla hade RS och vi föräldrar fick inte lämna rummet och gå till sällskapsrummet eller i korridorerna överhuvudtaget. sköterskorna fick fixa allt till oss.. vi kunde dock gå rakt ut från avdelningen och ner. Det var skönt eftersom det var mitt i julhelgen och ingenting serverades på sjukhus till lunchen.. bara mackor till frukost o kvällsmat som de kom med.. det andra fick man fixa själv.  iaf så var det ju jag som fick stanna över natten och på dagen när peo jobbade. sen var det helg och peo kunde vara med oss på dagarna. Som tur är får bägge vara där så mycket man vill... lördag till söndag stannade sedan han för jag hade inte fått sova många timmar och var helt slut!.. folket på avdelningen byttes ut ganska ofta för de barnen var inte lika sjuka som vår stackars kotte.. många tröttnade sååå efter ett dygn på sjukhuset och så frågade de oss hur länge vi varit där..haha... iaf så var sköterskorna underbara och vi hade ju ställt in oss på att det skulle bli lång tid så vi brydde oss inte så mycket .. bara liten blev frisk så skulle man kunna göra vad som helst!!! och det är ju ändå tryggare på sjukhus när han var så dålig...

Ida och Carlos kom till oss på fredagen. de skulle stanna till den 1e jan.. osså låg vi på sjukan.. men de fick komma med lite mat åt oss och sen fick de upptäcka götet på egen hand resten av tiden =).. på söndagen kom läkaren på sin vanliga rond och vi var sist som vanligt att få hans hjälp för vi var på plats 4.. alla andra blev utskrivna och vi tänkte lite dystert att det blir då inte vi! men vi hade fel.. de tyckte han bättrats så mycket och han ätit själv ett dygn, så vi skulle få komma hem på permission.. mot kvällen var vi därför hemma igen efter 4 dagar !! härligt var det även om man var orolig och inte kunde släppa liten med blicken en sekund..men han blev bättre o bättre. vi köpte alvedon, nässpray och koksaltlösning för att kunna lindra när han hade jobbigt.. Nu kunde vi umgås lite med Ida o Carlos oxå ju..dagen efter blev han utskriven helt.

Så.. liten har varit sjuk för första gången, fått åka ambulans och ligga på sjukhus. Stackars liten att få stå ut med detta efter bara två månader i livet! själv har jag aldrig åkt ambulans i Sverige och legat på sjukhus endast när jag fick missfall och när jag fick Algot =)...