den tjocka och den feta

Har kommit på mig själv att vara mer och mer medveten om vad jag gör, äter och hur jag ser ut. Innan man visste ordet av det så var man tillbaka i den dåliga självkänslan och tycker att man ser ut som en strandad val. Jag började ju acceptera mig själv, även om jag var (och är) överviktig, men nu gör jag det verkligen inte och vill bara ner, ner, ner. Jag tror att jag kommer må bättre både fysiskt och psykiskt när jag är framme vid nån slags målvikt och känner att jag verkligen har klarat det (om jag gör det), men just nu känns allt botten. Jag önskar jag hade någon energi, men jag har ingen över. Varför ska det vara såhär när man börjat träna och verkligen lever ett sunt liv? Nu mår jag inte alls bra. Satte mig i soffan i eftermiddags och tårarna fullkomligt forsade. Orkade inte ens leka med Algot som satt på golvet och kollade på sin mamma och hennes konstiga beteende. Kan vara att vardagen är tillbaka och känslorna av att inte räcka till, o att var ensam börjar göra sig påminda igen. Att börjar bli höst hjälper oxå till kanske. Jag trodde jag skulle slippa höstdepression detta år, men här kommer den som ett knytnävesslag mitt i solarplexus. Tungt. Kanske tur att man kan fokusera på något kul. För jag tycker verkligen det är kul att springa och att känna att jag är på väg mot ett bättre mig, utseendemässig, även om man tycker ofta att det kunde gå fortare dit. Vad vet jag, kanske man behöver känna såhär för att fortsätta kämpa, om man inte tycker att man är "för tjock" kanske man inte skulle kämpat lika hårt!?

Har precis kommit in från en 5 km runda i ösregn. Det gick snabbt för att vara mig. Typ 20 minuter. I jämförelse sätter jag min första runda i juni, där det tog ca 30 minuter för 3 km (gick mesta av rundan). Har haft mina egna skor trots skoskav och vågar inte titta ner på mina hälar. Jobbigt när man börjar få skoskav, för man blir aldrig av med de jäkla såren och blåsorna sedan. I vilket fall som helst så sporrar det mig mer, av någon konstig anledning, när jag skriver om mina prestationer och andra kan hålla koll på mig, kanske man gör det där lilla extra fast man inte annars skulle orka. Upplever nån läsare det som skryt så är det bara att hoppa över dessa rader hädanefter =)... Det hjälper mig, så jag fortsätter. Nu ska jag duscha - blöt, trött och lite nere - då är det bästa botmedlet! ....en banan kanske oxå slinker ner!


Kommentarer
Sandrah säger:

Men usch det där är det värsta när man börjar träna och komma igång att man känner sådär för att man ska fortsätta, jag vet precis hur det är och jag är så rädd att hamna där för då vet jag var det slutar. Är så rädd att hamna i ätstörningarna och skit igen och det där är ju första tecknet på det.. usch!

2008-08-20 | 08:25:15
Bloggadress: http://sandrah.blogg.se/
Carro säger:

Jag tycker iaf att du är en av de finaste personer jag träffat! Jag tycker du är superduktig som tränar så flitigt och verkligen kämpar för att nå ngt slags mål. Tycker du ska vara stolt över dig själv. Du är en klippa ju!! Hoppas du snart mår bättre igen, vet hur jäkligt det kan kännas ibland! Tusen kramar!

2008-08-20 | 13:35:26
Bloggadress: http://carolinus.webblogg.se/
Vickan säger:

Hej Hanna

De där tankarna är verkligen inte roliga. Jag har varit i det där träsket många gånger och är fortfarande. Jag tycker i alla falla att du är super duper duktig och jag säger ofta till Daniel att jag inte fattar var du får all energi ifrån. Du städar (ofta om nätterna), hittar på en massa aktiviteter med Algot och springer en massa. Du är ju hur duktig som helst. Du är den perfekta hemmafrun = händig som bara den (syr egna gardiner och en massa annat), du är den perfekta mamman = gör allt för din son och lite till(ni hittar alltid på något kul), du är den perfekta motionsutövaren = tränar duktigt inför Göteborgsvarvet ( vet du hur duktig du är som orkar 1 mil). När det känns extra svårt med de där kärlekskilona som vi har efter våra ”barn” så får du tänka på vilken goding du har fått samt att du har Peo som älskar dig mer än allt annat. Vi må va tjocka och feta men vi har det rätt bra ändå :-)

Många tusen kramar från mig

2008-08-20 | 21:45:23
Camilla säger:

Du är ju superduper duktig som springer så mycket och gått ner så mycket!! Se det du lyckats med o inte de du inte har gjort, lätt att säga men vi e allt för duktiga på att se allt vi inte gör o lyckas med (typiskt kvinnligt eller hur ;-).

Du är en jättefin människa och jag håller verkligen med Vickan i det hon skriver o händig e du oxå som bara den!! Att du orkar!!

Många många kramar!!

2008-08-21 | 19:34:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback