Dopkaos

Jag gick upp vid 8 tiden på morgonen och kände mig inte så redo för dagen kan jag lova. Först fick jag nästan panik när jag kom på att Algot inte väckt oss på hela natten för att vilja äta, innan jag kom på att han ju inte var hos oss =) ..så knas man kan vara ibland... Måttligt bakis och allmänt sleten oxå. Men det var inget att göra åt. eftersom vi ville komma iväg igårkväll så hade vi inte hunnit med allt vi skulle. Så det var full fart direkt. Jag började duka, la ut bilderna och namnförklaringarna jag skivit ut i onsdags på skolan. Vi följde ett tema i grönt eftersom hans band skulle vara det. Blev jättemysigt ute på terassen med värmare och tältet och filtar. Inne dukade vi runt soffbordet och köksbordet. Vi fick en hel del återbud i sista minut så det blev inte lika många som vi räknat med först (bara ca 20).. I vilket fall som helst så kom mamma, pappa o Ida med Algotten som ju sovit med dem i stugan som de hyrt. mamma o jag fixade maten, Ida passade Algot och Peo gjorde sallad efter han och pappa fått upp det sista på tältet. Jag och Ida fick köra o handla en sista gång och sedan hann vi käka lite o göra oss klara.

Vid kvart över 4 hade Peos föräldrar och syster kommit och även Milla o gänget. Vi körde tillsammans till kyrkan, St Birgittas kapell, där Algot skulle döpas kl 5.. Sen är det ganska svårt att förklara hur stressade vi faktiskt var egentligen. KAAAOOS!!! Lina ringde och sa att hon var i falkenberg..kl 4..och hon hade Emmy med sig, som skulle börja cermonin med att sjunga, vilket betydde att de skulle hitta till en kyrka som inte ens vi hittade till, på 1 timme...10 mil.. de satt o ringde oss stup i kvarten och det var ingen som kunde hjälpa dem. samtidigt ringde min farmor och var vilse mitt i Göteborg, över 70 år och har kört helt själv.. jag vill lova att jag var måttligt uppstressad. kände mig som en älg jagad på motorväg ungefär. Prästen var ju som jag nämnde tidigare, ganska sur och gammeldags och hade ringt dagen innan till peo för vi glömt både det ena och det andra.. och nu skulle vi ha dopet, och folk var försenade.. och detta är inte allt!... Tillslut bad vi prästen prata med Lina och leda dem rätt... och Lina som aldrig svär annars, hon sa rätt grova saker i örat på honom för att de körde fel gång på gång, samtidigt som Leif (som körde) satt o sa HELVETE varannan sekund och Emmy i baksätet skrek herregud! ..kan ni tänka vad prästen tyckte om min familj .. detta har vi, vill jag lova, skrattat hysteriskt åt sen.. men just då så var det mest panik. Farmor hann i tid iaf och tillslut ställde vi upp oss där fram, Tina och Ida faddrar och mamma gudmor. Helt tyst, då brakar dörrarna upp, in kommer Emmy med andan i halsen..alla vänder sig om.. och Emmy får ut ett rungande HEJ, med gitarren i ena hand och noterna i andra.. jag kämpade för allt vad jag var värd för att inte vika mig dubbel och kikna av skratt.. Lina, Tova o Leif kom sedan efter nårra minuter.. Emmy sjöng "älskade barn" och det var sååå fint! Peos pappa sjöng en psalm och läste ett stycke ur biblen och hela dopet gick väldigt smidigt trots den minst sagt galna starten och även om det blev en halvtimma försenat =).. Algot ville se vad tusan prästen höll på med när han skulle ta vatten på huvudet, så han böjde sig som en banan och prästen kämpade för att hålla kvar honom. Därefter fick han tag i prällens kåpa och skulle äta på den.. Han kunde alltså inte lämna tillbaka kotten till mamma eftersom han satt som en igel i hans kläder. Återigen lite fniss =)..Dopakten gick iaf fort, det var ingen gudstjänst samtidigt så tog inte mer än 20 min.

Därefter var det fest hemma hos oss. Det blev trångt men väldigt väldigt trevligt. Kasslergratäng, massa olika sallader med dressing, bröd.. jag hann inte göra tårtan innan så den fick jag fixa mest alla andra kollade på.. hiihi.. den blev helt underbart god iaf, med björnbär, blåbär, hallon och jordgubbar. Algot fick massa massa superfina presenter som vi öppnade efter kaffet. Vi hade en bok där folk kunde skriva sina hälsningar osså, så nu minns vi vilka som var där och har minne att återgå till..Sedan körde de flesta, var vi ungdomar osså mamma, pappa, mormor o morfar.. då blev det massa skratt o snack. jag öppnade de presenter jag fick oxå. De flesta passade på att fira oss oxå ju... hela dagen blev underbar, trots stress och annat smått o gott. Inget går helt felfritt i vår släkt, men det är det som gör den så älskvärd. Nu är Algot döpt i alla fall =)

             

Kommentarer
Vickan säger:

Det blir ett dop att minnas :-), hihi. Vilka fina bilder. Vad du har varit duktig på att baka allt, wow. Kram V

2008-04-28 | 09:02:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback