ingen rolig dag
Igår sov vi länge som vanligt, jag och kotten. Åt middag och begav mig ner till stan vid halv 3.. Algot skulle på läkarbesök 15.15.. han vägde nu 5130gram och var 57,5cm.. inte växt mycket på längden, men desto mer på bredden =).. allt var iaf toppen med honom. Läkaren frågade lite vad han kunde göra nu och kryssade för på ett papper.. när jag tog ut nappen ur hans mun så gav han oss världens leende så hon läste högt på pappret "ler han?" och kryssade för direkt o skrattade lite =).. sen frågade hon om han börjat jollra lite till svar när vi pratar med honom...och plötsligt började han ge alla möjliga läten ifrån sig,så återigen skrattade hon bara och kryssade för på sitt papper =).. hihi.. skev upp mig på föräldragrupp nu osså så man kanske träffar lite andra med barn i samma ålder. har ju inte allt för många att umgås med på dagarna. det är enda anledningen till att jag skulle vilja flytta till skåne igen.. man har familj och vänner att umgås med.. här har jag ingen direkt. barnvakt kommer man säkert önska att man haft många ggr i framtiden.. men så är det.. man kan ju inte få allt =).. iaf..handlade med peo o var hemma vid 7..
vid 20.00 ringde mamma. hade varit inne hos grannen sen hon kom hem från jobbet. Uno hade dött =(!! 57 år blev han och dog direkt när han kommit hem från jobbet. Mamma berättade att hans hjärta stannat eftersom han hade ett hjärtfel som han (typiskt Sverige) fortfarande inte fått opererat. Hon hade sett ambulans och brankår utanför deras hus och sprang in där så fort hon kunde eftersom hon visste att han var sjuk. Då hade de precis upphört med försöken att återuppliva honom. Pappa o hon stannade hos Anita sen. Fick ringa efter deras 2 söner så de kom hem. Orättvist livet kan vara. 2003 förlorade hon sin äldsta son. Han dog i en singelolycka tillsammans med sin kusin på väg hem från stan. och så nu detta precis när hon börjat bli sig själv igen. det är fruktansvärt och obegripligt. man blir arg, ledsen och förtvivlad på samma gång! Vi har firat alla högtider med denna familj sen vi föddes och rest tillsammans, alltid funnits för varann...o nu finns snart inget kvar av den. Mamma o pappas bästa vänner. Man kan aldrig vara beredd på ett sånt här besked, det är lika jävligt varenda gång och händer de man minst anar. Jag tänker på dem varenda vaken minut just nu. Sorg och smärta!! jag önskar man kunde göra något, men livet är bara orättvist!!
R.I.P Uno Thomasson. Hälsa Lennie o Pierre
vid 20.00 ringde mamma. hade varit inne hos grannen sen hon kom hem från jobbet. Uno hade dött =(!! 57 år blev han och dog direkt när han kommit hem från jobbet. Mamma berättade att hans hjärta stannat eftersom han hade ett hjärtfel som han (typiskt Sverige) fortfarande inte fått opererat. Hon hade sett ambulans och brankår utanför deras hus och sprang in där så fort hon kunde eftersom hon visste att han var sjuk. Då hade de precis upphört med försöken att återuppliva honom. Pappa o hon stannade hos Anita sen. Fick ringa efter deras 2 söner så de kom hem. Orättvist livet kan vara. 2003 förlorade hon sin äldsta son. Han dog i en singelolycka tillsammans med sin kusin på väg hem från stan. och så nu detta precis när hon börjat bli sig själv igen. det är fruktansvärt och obegripligt. man blir arg, ledsen och förtvivlad på samma gång! Vi har firat alla högtider med denna familj sen vi föddes och rest tillsammans, alltid funnits för varann...o nu finns snart inget kvar av den. Mamma o pappas bästa vänner. Man kan aldrig vara beredd på ett sånt här besked, det är lika jävligt varenda gång och händer de man minst anar. Jag tänker på dem varenda vaken minut just nu. Sorg och smärta!! jag önskar man kunde göra något, men livet är bara orättvist!!
R.I.P Uno Thomasson. Hälsa Lennie o Pierre
Kommentarer
Trackback